SaraPs

I söndags gick äntligen loppet av stapeln.
Det infann ett lugn i min kropp, oväntat nog.
Men när jag började värma upp kännde jag nervositeten i benen och inte tala om vid starten, började fnissa lite okontrollerat.
Jag tog mig i mål på 1,59.4 och jag hade sagt huvudsaken jag kommer i mål under 2 timmar och inte är sist av Tegsnäs pojkarna.
Och ja, jag lyckades med båda och vi brudarna i Tegsnäspojkarna låg väldigt jämt faktiskt, kul.
Fast hur var det nu, det var väl ingen tävling?!
Kom på elfte plats av 27 stycken.
Men under loppets gång kom massa känslor från ilska till lycka.
Efter ett tag av tystnad och ensamhet så började sjunga
-Darlin' 'm feelin' pretty lonesome

Man kan ju bara be till någon av större makt att ingen hörde.

Må erkänna att det svåraste under loppets gång var väl drickstationerna.

Spelade ingen roll hur mycket jag drack, inget kom in, muggens innehåll lyckades aldrig ta slut.

Självklart så tyckte Vf om min härliga målgest och la ut den på nätet!