Tillbaka, men inte med samma känsla!

Jag är tillbaka, inte för alltid, men för stunden!
Så ja, jag erkänner, fröken Paulsson har gått och blivit kär.
Och denna gång i en person och inte i ett fordon, djur eller kändis.
Utan en helt vanlig vindelbo.
Att man hade sånna här känslor kunde jag aldrig ana.
Och jag som aldrig förstått mig på de där känslorna förr.
Men nu, nu vet jag vad ni alla andra pratat om.

- Sara! Gissa vad jag väger?
- Hm, 98?
- Hehe, nej 109! Vad väger du?
- Gissa!
- 95?
- Eh? nä.
- 80? 75? 70? Jamen va fan väger du då?


Man ska aldrig bli ledsen för sakerna man får höra.

- Hej, Jag heter Sara och jobbar här och jag tror vi aldrig setts förr.
- Jo, det tror jag allt Sara.
- Jaså?
- ja för du är mycket snyggare än alla andra


Okej, de sär sakerna väger väl upp allt annat och jag kan stolt erkänna att jag skryter med det.


RSS 2.0