Bara för att jag är Svenska
Imorse när min familj ringde mig tänkte jag
- Idag är dagen då jag ska prata engelska med dem.
Sagt och gjort
- Heeello!
- Äre Sara?
- Yes.
- Det är Mormor
- Jahaaa, hej!
Det vart inte så mycket engelska snack för min del. Morfar undrade verkligen om jag kunde läsa böcker på engelska, mormor kunde inte i världen förstå varför jag hade pyjamas på mig.
Sen fick jag smått panik när min familj sa
- Nä nu ska jag till lagårn
- WHAT ABOUT ME? WHAT ABOUT ME WHEN YOURE GOING TO THE LAGÅRN ( Snyggongen, jag kanske kan bli Izzie?!)
För jag visste mycket väl att denna dag skulle bli till en tråkig dag. Jag förklarade för de där hemma att jag i allsin dar inte kunde ringa min kamrat Michael, för jag vill ju inte att han ska tro att jag är kär i han och måste vara med honom alla helger. Och jag kan ju inte säga
- Jag är bara med dig för att jag inte tycker om alla de andra.
Sen så insåg jag helt plötsligt att alla här vill bara bli kompis med mig för att jag är Svenska!
- Oh det är så bra att jag känner dig nu, för jag drömmer om att få fara till Sverige.
Så jag och pappa smidde ihop att jag skulle ringa mina vänner och säga
- Jag har synat dig din jäkel! Du vill bara vara med mig för att få gratis rum i Sverige och lära dig svenska. Men du ska veta, nu är det slut på dessa fasoner.
Jag ringde aldrig och sa det. Det första Pat frågade när hon kom hem var
- Har du ringt Michael
- Öhh, näe skulle jag det eller?
Det verkar som om de tror att jag är kär i honom eller vice versa. Så nu måste jag ju undvika honom till maximun så ingen får för sig nått.
Nu ska jag läsa en bok och hoppas att någon stackare vill göra nått skoj imorgon. Jag tror mer på att jag kommer kratta de förbannade löven som grannen her på vår gård
