Varför händer allt mig?
Ibland eller var eviga dag så frågar jag mig själv
- Varför råkar jag alltid ut för allt?
Imorse insåg jag att jag hade glömt husnyckeln i bilen som stod i garaget och för att ta sig in till garaget måste man ha husnyckeln. Självklart vägrade jag väcka Pat som förövrigt låg vaken och lyssnade på radio. Så jag funderade och funderade, tillslut hittade jag en såndär dosa man öppnar carporten med. Så det slutade bra, men det vart mycket tänkande, sökande och springande.
Fast självklart hann jag överanalysera allt
- Okej, tänk om carporten vägrar stängas sen, tänk om nyckeln inte är där, tänk om Pat frågar vad jag gör osv.
Sen när jag väl hamnade på Oilfileds General Hospital AKA mitt jobb. Så började jag duscha människor och andra personen jag duschade kändes det som om jag skulle spy och svimma. Jag andades drack vatten och kvinnan som var där inne med mig fattade nada
- Excuse me! I need to go out.
Då haffade jag June
- Please go in and help her!!
Sen gick jag på toan, hajjade till när jag kollade i spegeln
- Va fan det är ju ett spöke jag ser.
Jag var alldeles vit. Jag satte mig ned andades och hade en fruktansvärd huvudvärk.
Hela dagen hade jag huvudvärk. Sen kom Lori och Denny
- Sara i Told Denny that you´re going home 16 of dec and we both agreed that we´re going to miss you!
Då rös jag och ville gråta, det lät så fint. Men eftersom jag är en svensk så tänkte jag
- Ja, jag är bara lite känslig just så här före mensen
Så jävla typiskt svenskar, att visa känslor är att vara svag verkar det som.
- Gråter du?
- öö, öö, näe jag fick lite damm i ögat.....
Den där männsiskan från Calgary läser fortfarande min blogg och vägrar utge vem den är.
Ge mig en vink och om du är en man och är snygg så kan du ju ge mig din mail!
Over and out
