Ensam och bedrövlig i Black Diamond

Imorse eller i natt vaknade jag av att min mage var nå fruktansvärt uppsvullen och jag helst ville spy. När jag såg döden i vitögat så somnade jag om och kanske vaknade varje timme. När jag sen vaknade upp så funkade inte internet och jag som halvt som halvt lovat Johanna att samspråka på msn. Det var då jag tappade hoppet och somnade om. Sen helt plötsligt funkade internet och jag kunde förklara för mina vänner och familj hur dåligt jag mådde. Men det är så svårt att förklara hur dåligt man mår
- Jamen Sara det beror nog på alla tuggummin du åt!
- Jag har vart uppsvullen i veckan. Meddelade far

Och då skrattar min mamma åt oss. Åt våran dödliga sjukdom, eller inte dödlig då, men det känns som så ibland.
Johanna sa att hon kunde ge mig en supp om jag hade varit hemma, det är vänskap.

Sen så var jag så mogen och sa att jag inte kunde prata med dem mer, för jag hade full sjå att överleva. Somnade och sov ett par timmar och här är jag nu, svettig och konstig i kroppen.
Hoppas på att bli frisk tills imorgon då jag jobbar och ihelgen ska jag ju på den där baren. Jag vill ju inte missa ett party.

Sen så måste jag få ett jobb i Sveariket. Ge mig ett jobb, en lägenhet och pengar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0