Ett problem

Efter min jobbiga tid som sjuk så började jag sakta men säkert bli frisk, men va fan händer då? Jo såklart fick jag mens med en otroligt mensvärk, det var just då jag funderade på om gud verkligen gillade mig! Men hallå, jag har ju konfermerat mig! Och när jag skulle då som alla tjejer gör vid sin mens ta ett skydd, helt plötsligt insåg jag att mamma hade köpt utan vingar, jag blev i upplösningstillståd! Hur skulle jag klara mig, kommer jag dö, kommer allt gå åt skogen? Det var då jag insåg, vilket jäkla i-landsproblem! Inte sitter någon i Sudan och tänker:
- Jaha, morsan glömde köpa bindor med vingar, nu äre ba att gå under.
Dem kanske inte ens har trosor i det landet och där satt jag på toaletten och halft grinade ( Tack östrogenet, tack). Jag ska försöka bli till en bättre person, men hur? Skicka mina trosor till behövande? Nejmen skämt och sido.

Jag har sagt upp lägenheten nu. Ska flytta in i ett rum, utan alla bekvämligheter, frågan är hur länge man klara sig. Men det är ju bara för två månader, sen sticker jag till Kanada och ska gifta mig rikt, eller nått i den biten. Eller så kanske det blir ett inferno där borta. Men vad hjälper det att tänka på det, allt blir som det blir!

Tänkte informera att jag köpt studentklänning nu. När jag hade på mig den, så kännde jag mig så fin. Tänkte jäklar i mig vad fin jag är i den!  Fast det kan ju vända snabb, risken är ju stor att någon kommer med mycket finare klänning än mig och finare kropp och med mycket bättre betyg. Fast så ska jag inte resonera, för den var så fin på mig och jag har inte råd att köpa nått flottigt.

Nu har jag väl inte så mycket att berätta. Det finns inte så mycket att berätta, inget händer här. Det är som att leva i stillbild. Men det kanske ska vara så, alla kanske har kännt så. Men jag blir tokig, jag vet inte vad som är tänkt ska hända med mitt liv. Jag tror att jag ska spå mig, så jag får nån vägledning, något som gör att jag vet vad jag ska göra. Jag kan inte ta alla beslut åt mig själv.

Nu ska jag lägga mig och se på Johan Glans.


Kommentarer
Postat av: Johanna

du är fin.

2008-03-19 @ 10:33:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0