Arlanda!

Jag är 1450 kronor fattigare, men eftersom frukosten ingick i priset var det som klart och betalt! Så nu sitter jag här ensam, som jag nog kommer att känna mig i 3 månaders tid. Jag har ju redan bevisat att jag är en virrpanna. Glömde mobilen i den där kontrollen, så min käremobil låg där i 5 minuter och väntade på mig medans jag just skulle gå till planet. Men jag kom ihåg den till slut.  Jag höll på börja gråta idag när jag tog adjö av Johanna, men jag sansade mig och tänkte vi har ju BARA kännt varandra i 13 år. Nejmen jag kanske fäller en tår senare över allt.

En man sade så här till mig 
mannen - tänk om jag får dig att inte fara till Kanada!
jag - Då får du kämpat otroligt hårt, inget får mig nog att stanna.,

Fast nu tänker jag, tänk om det var tänkt att jag skulle stanna? Men jag vill inte stanna, jag vill inte bli den som blev kvar lämnad när alla andra har börjat stagat sig. Nej, nu är jag här och är nöjd över mitt val.

Nu ska jag sova och längta till frukosten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0