JA JAG ÄR LYCKLIG
JAG KÄNNER MIG GLADARE ÄN GLADAST! Nu kanske någon undrar varför jag är så irriterande glad? Jo jag har hittat en Svensk skola i Calgary och det har en skandinavisklubb. Så jag tänkte, vad har jag att förlora jag skickar ett mail och frågar de på skolan om de har elever i min ålder och sen tänkte jag inte mer på det. Det tog kanske 15 min sen fick jag svar
- Tyvärr finns det bara en 14 åring
Och efter min upplevelse igår med 14 åringar så känner jag mig less på 14 åringar. Men längre ned i mailet så undrade hon om jag ville vara frivillig hjälp på skolan. Och jag som alltid tänker
- Fan heller att jag jobbar Gratis, tid är pengar!
Men jag är ju en ny person, så jag sa
- Jamen självfallet vill jag komma och hjälpa till nån dag!
Så jag är nu en volontär. Så jag har varit glad hela dan, tills jag kom ned till datorn och såg att jag fått ett mail från nån människa som jag aldrig hört talas om. Det visade sig att hon är en 18 årig tjej som bor i Calgary och gått i den Svenska skolan, det var då jag blev lycklig. Tänk om hon kunde vara en normal människa som jag kunde börja umgås med?! Vore inte det toppen!? Så jag svarade ett trevligt mail, jag måste nog förövrigt låtit väldigt klämtjäck, så hon blir väl rädd. Men förhoppningsvis inte! Så jag håller tummarna att vi kan bli vänner och umgås, prata svenska och göra något typsikt svenskt! Det vore i alla fall askalas att bli kompis med en kanades som kan Svenska! Då kan man ju lära känna denns kanadesiska kompisar och huxflux får man ett större nätverk. Hur som helst, jag har stora förhoppningar.
Annars inget nytt, jag har kommit tillbaka i det omogna tillståndet då jag inte svarar i telefon. Jag känner att jag inte behöver svara, jag svarar efter klockan 17 har jag kommit fram till. Man måste väl inte alltid vara tillängbar? Om ni vill nått får ni väl komma och knacka på min dörr. Så när Pat säger att hon har ringt så har jag alltid varit ute, eller duschat.
Jag är alldeles för glad för att skriva nått skoj! gladhet gör mig okoncentrerad jag känner för att springa och hoppa och sjunga nått glatt. Men istället ligger jag i sängen, lyssnar på nån bra låt, men det är ju rätt så likt det jag vill göra!
Förresten jag har inget nytt att meddela om den kanadensiska kulturen, de har inte överraksat mig mer! Jag är rädd att jag kommer att bli en väldigt kärleksfull person när jag kommer hem, Vore det inte en mardröm?
Kom ihåg att lyssna på dagens låt
Det är väl typiskt Amerikanskt att jobba som volontär, så redan där har du Amerikaniserats. Dom här barnens föräldrar kanske flyttade för 20 år sen och då fanns ingen dogge doggelito som snackade rinkeby svenska. Så du kanske skulle lära dom lite sånt.Tror nog mest på att du kommer att surra dom till leda första gången ni träffs, börja bara med att dra en massa kul skämt på bondska så har du övertaget,för sånt förstår dom förhoppningsvis inte och då kan du följa upp med , ja men snälla nån, här måste jag träna ordentligt med er , har ni verkligen tappat så mycket av svenskan , ja,ja det ska nog ordna sig. POK
haha är ba jag som fått amerikabrev??!! tack sara men tror du jag funderade innan jag öppnade det...jonas ing....blå..gra..SWEDEN tack:) snygg haircut:)
