Mr fuckface
Helt enkelt bättre sent än aldrig.
Igår så frågade tränaren på step upen om jag va från Pite. Jag vet inte hur jag ska ta detta, som en komplimang eller något dåligt. Har inte funderat på det än. Ska nog inte ens lägga ned energi på det. men vem vet han kanske kan se i framtiden och det kommer att sluta med att jag flyttar till pite? aja.
Jag börjar bli less på att fixa allt till visumet. Idag var jag hos polisen. jag satt fint och väntade på min tur, medan jag sa till Sara - Jag hoppas jag inte får den norska tjejen med brösten upp till hakan, för jag kommer inte förstå vad hon säger.
Gissa vem jag fick, jo norskan! Jag lova er hennes bröst va upptryckta till maximum ( inte sådär sexigt, utan sådär överviktiga bröst + i en minimal bh). Sedan hade hon kajal 4 cm under ögonen. Men i alla fall, hon hade service mind och hjälpte mig att fixa fram en blankett så jag kan beställa mitt brottregister. Det kostar till och med att få det utdraget. Att allt ska handla om päninga. Kan inget va gratis? allt som är gratis är konstigt eller gammalt.
Men i alla fall, om jag kämpar att göra klart alla saker nu så är det ju bara att skicka in sedan. Om jag inte får visum så kommer jag hata Canada och hata dem för all möda jag lagt ned. Det kommer säkert sluta med att jag får jobb i Finland?! Inge vidare i alla fall. Jajajajaja. Jag kan ju bara hoppas.
Jag vaknade i morse och hade en känsla av att jag hade visat brösten offentligt. Jag vet att jag inte har gjort det, men det känns som om jag har gjort det. Förmodligen en mardröm eller något eller så har jag vart nerdrogad och den risken är lika med noll.
Nu ska jag lägga mig i soffan, låtsas läsa och hoppas att allt ordnar sig. Jag vill vakna upp imorgon med energi och bara trala på en sång och sedan säga - ÅH VILKEN HÄRLIG DAG! TJALALALAAA
So don't judge me, no
No don't judge me
And don't blame me boy
For being filled with joy
And I am filled with joy
Gotta Leave My Troubles Behind
Först ska jag tycka synd om mig och mitt finger ( även fast det börjar läka). Som sagt jag har skurit upp en bit av mitt ringfinger, så jag och min Snyggong for till akuten. Förmodligen träffade vi världens tråkigaste Sjuksköterska och jag lovar att jag aldrig ska bli en sån där kvinna. Fast i och för sig, vad vet jag om henne? Hon kanske har Pms, skild och har vårdnaden av 4 tonårstjejer. Men hursomhelst ska ju hon va proffsig, men icket.
Idag vart jag besviken, jag trodde att jag hade tagit upp blodpudding men det visade sig sen att det var brunabönor och det var jag inte sugen på. Men jag åt och låtsades som om det regnade. Sen så vart jag rädd när jag såg på "Frufritt", en kvinna där sa att hon trodde att alla någonsin kommer att återvända hem dit dem vuxit upp, alltså bosätta sig. Detta hade jag inte riktigt i min plan, jag hade inte riktigt tänkt mig ett liv i Granö. Men om det är tänkt så är det väl bara att tacka och ta emot, jag kan ju inte direkt ändra på det som ödet vill.
Sen så ser min sommar ljus ut, mycket ljus ut. Eller jag kanske inte borde sjunga halleluja än, men jag kan säga det HALLELUJA!! Känns skönt, känns spännande att prova på något annat än Vindeln/ Granö. Kanada ska bli skoj om det blir så att jag far eller jag vill ju fara, emn allt beror ju på om jag får arbetsvisum. Annars har jag funderat på att jobba juni 24/7 och sen fara i Juli till Kanada eller USA och bara ligga och slappa. Det kan ju inte bli så dumt. Huvudsaken är att jag kommer bort ett tag.
Jag har förövrigt kollat på tyg till balklänningen idag, jag hittade ett snyggt tyg. Fast dock har jag inte hittat den där snygga kavaljeren än. Men huvudsaken jag kommer bära en vacker blåsa så bryr jag mig inte. Egentligen är balen överdriven och jag går bara nästan för att jag vet att jag skulle ångra mig om jag inte går. Sen så är jag så rädd att jag går upp i vikt eller tvärt om så inte klänningen passar när man skall ha den. det skulle kännas ledsamt. Många problem, få lösningar.
Decubitus
Jag vill göra nått helt annorlunda på min praktik, något som ingen annan har testat. Jag ska va den första. Men det vet vi ju hur det går, kommer väl sluta med att jag hamnar någonstans där det aldrig händer något. Höjdpunkten på dagen är när posten kommer. Hmm.
Denna blogg verkar har förvandlats till att jag bara klagar över att det aldrig händer saker eller att jag vill utforska nått. Jag har klagat länge och jag har ännu inte utforskat jorden. Undra hur länge det kommer att fortsätta så här? Jag förstår mig inte på att dem som har bott i en by hela livet, haft en och samma kille varför får inte dem sånna här känslor som jag? Att bara vilja fara! Blir man inte jätte less på att allt är som det alltid ha varit. Visst det är ju en trygghet, men blir man inte less? Jag kanske skulle bli en backpackare? Vi satt på skolan och disskutera vars vi skulle ha farit om vi inte gick gymnasiet. Jag skulle ha gjort detta : Varit på upptäcksfärd i Usa hälsat på mina släktningar, varit i Canda och sett på NHL, Varit i Australien och jobbat på en ranch och självfallet skulle jag ha haft en cowboy hatt och en häst och sen skulle ja ha utforskat Asien och Europa. Okej jag skulle inte ha haft dem pengarna, Men om jag hade varit rikaste i Vindelnskommun skulle jag ha gjort det.
Jag har skaffat facebook, det svåraste är att få vänner så man kan göra det där testet och se vem man skulle ha vart i Greys. Fast det jobbigaste med det testet är att jag kan svara så jag blir den jag vill vara. Typiskt att jag alltid ska förstå mig på sånna där system.
but i
i guess you didnt feel the same way
and i
i guess that i scared you away
and i
i guess we'll never speak again
and i am on my own again
Vakthund
Jag satt en kväll och funderade, kom inte på något vettigt svar
- Varför finns det flytvästar under flygplansstolarna, när det hade varit bättre med fallskärmar?
- Varför säljs det cigaretter på bensinmackar, när det är förbjudet att röka där?
-Varför är ordet förkortning så långt?
-Varför skäller inte kastrerade hundar i falsett?
-Varför finns det inte kattmat med smak av möss?
-Varför krymper inte fårens ull när det regnar?
-Varför kallas blåbär just för blåbär då det egentligen är lila?
Många frågor inga svar.
Jag är som sagt hemma i Obygden idag. Spännande tänker ni, Jag tänker skönt. Jag har aldrig stannat i stan en hel helg. Jag vet inte vad det beror på, en sak kan vara att SaraM aldrig är där, eller att jag tycker det blir jobbigt att laga mat? Jag vet inte.<br />Ihelgen ska jag ta det lungt, som vanligt säg. Men det är skönt, jag orkar inte springa runt på X3m och leka extrem. Jag har andra planer här i livet, jag ska spara pengar så jag kan fara i väg långt här i från och komma tillbaka fatttig men med 1000 minnen rikare. Fint tänker ni, Jag tänker spännande.
Extremt
HAHHAHAHAHAHA, Tyvärr så förstår nog bara min klass. Men skoj var det.
Jag for hem ändå. Jag har inte hittat på nått att göra i staden en lördag kväll. Imorgon ska jag till Vera, det ska bli skoj. Sen så ska jag lämna paketet till Ludde och Linus.
Min mage vill inte riktigt vara med idag. Men jag skyller inte på Max, eller kladdkake frukosten i sängen med Snyggongen och jag skyller absolut inte på frasses. Men gott var det och förmodligen har jag ätit kalorier för en hel by i Sudan.
Jag ska nog gå.
Snäll?
Idag har jag tänkt elaka tankar, såsom : hur kan hon ha pojkvän som är så dum? Hur kan hon ha pojkvän, hon som är så ful? And so on? Jag förstår mig inte på detta, Jag tror att jag är snäll, men dessa tankar måste vara ett bevis på egoism? Jag kanske inte är snäll. Men okej, det är sant, HUR KAN HON HA KILLE FASTEN HON ÄR ELAK?! Jag kanske ska bli elak? eller jag är ju kanske elak, eller mina tankar är elaka. Jag hoppas vid min gud att jag får svar på denna fråga. Men alla är olika, alla gillar olika saker. Men varför borde man inte gilla snälla? För det är dem som alltid ställer upp och håller folks hår när dem spyr, det är dem som aldrig får till det med nån. Det är den som alltid kommer va den snälla - Du är så snäll, dig kan man prata allt med om. Och du tror det är det som är tanke för den snälle? det vill ju bara vara snäll och få till det. Nej det är dem elaka och självkåta som får uppmärksamheten. Det är i en hård värld vi lever i. Det är bara att gilla spelet eller så är man ute. Nu är det slut med dessa fundertaioner.
Min vän sara mår inte bra. Men hon håller på repa sig, det glädjer mig. Men jag känner lite oro inför onsdag då vi ska få åter se varandra. Jag vet att jag kommer bli så där fnissig och prata till jag får ont i mina öron. Men det är min reaktion. Men det ska bli skoj, det ska bli jätte roligt att höra detaljer om hennes sjukdomstid. Påtal om att jag ska bli fnissig så kommer Sara säga - Varför är du så glad?
HEHE
En annan tanke, varför har jag ont i mina hälar, varför är inte jag rik, varför ser jag inte ut och är som Izzie i Greys anatomy, varför äter jag fast jag inte är hungrig, varför skriver jag detta?
så mycket frågor så få svar.
But I've got to get a move on with my life, jag vill så gärna fara iväg. Jag tror jag har för stora planer. det känns som att jag inte kan göra något stort, bara för jag har bestämt mig att läsa på direkten till Ssk. Men varför måste jag det? Om jag hittar en annan jätte mustig sak, borde inte jag då inte göra det? Jag tror jag ska börja ta dagen som den kommer. Jag ska.
