Skamligt
En sak slog mig.
Jag tycker egentligen inte om att skriva saker som personen kan identifiera till sig själv.
Men jag tänker, är man så jäkla dum att yttra sig på ett sätt, så ja, då får man stå sitt kasst.
Jag va på en middag för ett bra dag sen.
Ena paret väntar smått, deras första.
Självklart handlar mycket kring deras bäbisbubbla, inte mig emot.
Sen sätter en diskussion igång.
De hade tydligen läst att man skulle favorisera ena barnet mer än det andra.
Då blev fröken Paulsson tokig och sa att det är ju skrämmande och jag trodde inte alls på det,
visst det kan finnas undanfall men de finns det ju alltid.
Nejmen de trodde benhårt på det, att man som mor och far skulle gilla ena barnet liiite liiite extra.
- Okej, om man känner så, så tycker då jag att man endast skall skaffa ett barn för att undivka ett sådant hemskt scenario.
Hur kan man ens säga nått sånt?
När jag bara tänker på det blir jag tokig.
Varför skaffa barn om man går in med en sådan inställning.
Men sån är jag, alla är vi lika värda. Och inför ens föräldrar skall ingen vara annorlunda, då förstörs grejen med att vara någons barn.
Men visst, jag kan ha fel.
Jag har inga barn. Men den dagen jag får det och jag skulle ens nudda tanken av en sådan.
Då lovar jag er, jag skulle aldrig yttra mig om de. De skulle få bli en hemlighet.
Men endast OM jag skulle få en sån tanke.
Käre gud, låt min åsikt stå kvar i vått och torr, tack!
