Yes!
Igår så hände det äntligen, dagen som vi alla vill ska komma nån gång!
Jag kan härmed säga att jag har ett fast jobb!!
Hejdå alla år som timtidare, alla år man måste ha jobbat på sommarn.
Nu är tiden kommen då jag får ett schema och en vacker semester att styra över.
Pricken över i:et är ju att jag fortfarande går skola, så de väntar tills min examen.
Ännu bättre är att jag får plugga parallelt med att jag jobbar.
Ahh, Home
Let me come Home
Home is whenever I’m with you
Ahh, Home
Let me come Home
Home is when I’m alone with you
Hur som haver
Så, så var det avklarat. Ibland blir folk så förbannade när man funderar över saker.
Och, ja jag är inget undantag.
Jag brukar träna core så där ibland när man fått noja över hur man egentligen ser ut!
Och man börjar funderar är det inte så att magen skall sitta tajt mot kroppen?
Hur som haver, då brukar tränaren säga sug in magen.
Sen så ser jag tjejer som är stora, ja om man får säga så. De kanske tillhöra 100 kilos klubben.
Själv blir jag irriterad när de säger så, man ser ju ändå ut som en muffins vid core-övningar.
Men då tänker jag på de andra tjejerna som är betydligt större än så.
Undra hur de känner?
Ja, det kanske var en sidoparantes.
Köttfärslimpa med varm bönsallad skall jag bjuda på till middag.
Hela veckan längtar jag till Lördag
Imorgon hade jag tänkt mig ett spinningspass, kika på om nån har nått bra på halvarea priset och sen så är det väl min plikt att se till att det blir någon god mat.
Får personligen smått panik om det inte serveras god mat på fredagar med resonemanget
- Men, det är ju bara Fredag engång i veckan.
Så vad kan jag tänkas bjuda på?
Nått med köttfärs eller kyckling är vad min frys har att erbjuda.
Man kan ju göra det lätt för sig och göra tacos.
Ja det blir till att fundera ut nått gott.
Påtal om mat, så sitter jag på bussen påväg hem efter en lång dag.
Och vad händer? Jo hon som sitt bredvid mig tar upp en fet baguett och smaskar i sig!
Får man det?
Tycker att det vore strängt förbjudet att äta det bredvid någon som skulle kunna äta en hel kalv just nu.
Ibland händer det att folk äter chips på bussen och det lyckas alltid vara mina favorit chips.
Höga berg och djupa dalar
Hade tänkt skriva imorse på bussen, men det kom en man på bussen och satte sig bredvid mig.
Allt blev som så svårt, skulle jag ens idas ta upp datorn, för jag vet av egen erfarenhet att det är kul att tjuvkika vad ens bussgranne gör.
Och när bussvärdinna skulle ta betalt så svara killen
- Vi har redan betalat?
Vi, vars kommer vi i från, det är du som betalat och jag för mig.
Så jag förmådde mig inte att skriva.
Sen så tittar jag på statistiken när jag nu loggade in
- Fan, bergen blev till dalar.
Så vad hade det gjort om killen sett vad jag skrivit.
För hundra åter hundra människor kan gå in och läsa om de vill.
Vad är skillnaden?
Funderar på att köpa en riktig dagbok.
En bok där jag kan skriva allt det jag inte kan skriva här.
Om det som stör mig så förbannad och om det som gör mig så skadeglad.
För vissa tankar, ja det vill jag inte delge mig.
För vad skulle de säga om mig när det visar sig allt vad jag känner och tycker.
Nä vet du vad, vissa saker är det bäst att hålla tyst om.
Etern
Har glömt bort hur förbannat irriterande det är när man skrivit ett inlägg och allt sedan är borta i etern.
Just de inläggen brukar ju vara de kloka, de roliga.
Och nu har man tappat allt, allt det roliga är bortblåst och vad man skrev, ja det är förlängesedan borta ur huvudet.
Men tur var väl det att jag hade skrivit ett väldigt tråkigt inlägg.
Ett inlägg om att jag snart får min legitimation.
I Juni, då skall det firas att jag har en universitets examen.
Sen så får man hoppas, att man får ett jobb.
Att man kan kombinera detta jobb med att ta sin kandidat examen samtidigt.
Ja visst låter det väldigt viktigt, Kandidat examen.
Man kan tydligen hitta på vilka ord som helst för att låta viktig.
Sen fortsatte mitt inlägg med att jag skrev om att jag mådde illa.
Illamående beroende på en bussfärd som tar mig upp till Skellefteå.
Men snart är min tid som långdistans pendlare över.
Ja det kommer att firas med skumpa.
Jag kommer aldrig mer att utsätta mig för en sån här pendling.
Nu skall jag göra ett försök att publicera detta.
Och om det försvinner, ja då glömmer vi för alltid vad jag ville ha ut med detta
Landlord
Vilken flyt jag har haft på morgonkvisten.
Jag brukar oftast gå omkring med trosor och en t-shirt på morgorna.
Och idag var inget undantag. Men efter ett tag tog jag i alla fall på mig tights.
Sen knackar det på dörren och där står min förbannade hyrevärd.
Mina bröst hängandes under tshirten var väl det jag oroa mig för.
Men han babblade på om ditten och datten och klagade, som vanligt.
Så då vart ju jag anti och började klaga att fogen vid diskhon är dålig och att vatten rinner in under där.
Men då förklarade han att det var jag som diskade yvigt.
Jaha, end of discussion. Sen så började han klaga på att jag hade saker på spisen.
Och han ställde bort saker, skit gubbe.
Han är så förbannt le denna hyresvärd.
Vi bor i en lägenhet som han jämför med de nybyggda lägenheterna i staden.
Skillnaden är väl bara den att vi har toan i korridoren, duschen i en skrubb.
Han är så snål att han bara målade väggarna ett varv, så det lyser igenom.
Han ides väl inte riktigt lägga klick-golvet enda mot väggen, så vi har en fin liten skarv.
Sen så är det väl nalta dyrt med varmvatten så 37 grader kan man väl nöja sig med.
På sommarn ringde han och bad mig stänga mitt kksfönster, för visst viste jag att det snart skulle bli vinter om si och sådär 5 månader och då kunde värmen va bra och ha.
Och att tvätta gratis är inget att tänka på.
5 kronor timmen och att välja vilket program som helst går inte för sig.
För då får man allt höra det.
Nej, när flytten är ett faktum skall jag dansa.
Skamligt
En sak slog mig.
Jag tycker egentligen inte om att skriva saker som personen kan identifiera till sig själv.
Men jag tänker, är man så jäkla dum att yttra sig på ett sätt, så ja, då får man stå sitt kasst.
Jag va på en middag för ett bra dag sen.
Ena paret väntar smått, deras första.
Självklart handlar mycket kring deras bäbisbubbla, inte mig emot.
Sen sätter en diskussion igång.
De hade tydligen läst att man skulle favorisera ena barnet mer än det andra.
Då blev fröken Paulsson tokig och sa att det är ju skrämmande och jag trodde inte alls på det,
visst det kan finnas undanfall men de finns det ju alltid.
Nejmen de trodde benhårt på det, att man som mor och far skulle gilla ena barnet liiite liiite extra.
- Okej, om man känner så, så tycker då jag att man endast skall skaffa ett barn för att undivka ett sådant hemskt scenario.
Hur kan man ens säga nått sånt?
När jag bara tänker på det blir jag tokig.
Varför skaffa barn om man går in med en sådan inställning.
Men sån är jag, alla är vi lika värda. Och inför ens föräldrar skall ingen vara annorlunda, då förstörs grejen med att vara någons barn.
Men visst, jag kan ha fel.
Jag har inga barn. Men den dagen jag får det och jag skulle ens nudda tanken av en sådan.
Då lovar jag er, jag skulle aldrig yttra mig om de. De skulle få bli en hemlighet.
Men endast OM jag skulle få en sån tanke.
Käre gud, låt min åsikt stå kvar i vått och torr, tack!
Your mama dont dance
Tanken var ju att vi skulle åka slalom i Hemavan.
Men när termometern visade 30,1 minus, så var jag inte alls sugen längre.
Dock en skotertur upp på seingnäsvattne(?) hann vi med.
Allt handlar ju egentligen om prioritering.
Nu är lovet slut, lovet som vi egentligen inte fick säga att vi hadde.
För så noga skall man visst va när man går på högskola.
Man har inte lov, man har inläsning.
Men jag tog mig lov, lov att säga att jag hade lov.
För är det nått som är emot mina principer så är det att göra någonting alls under jul.
Jo just det ja
Nu är julen bortstädad, väskorna packade och kylbagen proppad full.
Om ett par timmar beger jag mig upp till syugan i Joseström, Tärna.
Jag skall ge lättjan en chans. Och på Lördag ska vi åka slalom.
Kan bli spännande, huvudsaken är ju den att man kommer hem med alla ben som man kom dit med.
Jag har köpt en sån fiffigsak, Easy Cap!
Det skall få alla mina filmer från barndomen in på datorn och sen ut på en dvd-skiva.
Det ryktas om att det är ett hästarbete, men tålamod är fiskarens bästa vän.
Dumt av mig
Jag vet, det är dumt att börja med en sånhär rivstart.
men jag kan inte hålla mig, någonstans där djupt inom mig har jag nog saknat det här med bloggen.
Snart bär det av mot friskvårdskompaniet för lite core och spinning.
För visst fasen behövs det?! Glad ihågen före jul så tog jag med mig min nyårsklänning till Granö.
Och jag tänkt, jag ska inte prova! den har passat förr.
Vad händer klockan 16.00 på Nyårsafton?
- Jo när Fröken Paulsson skulle he på sig den, så gick det ba inte.
Eftr många om och men så ropa jag upp Pelle.
Och som han slet för att få i mig klänningen och visst han lyckades.
Men hur skulle de ha sett ut om jag valt att ha på mig den?
Förmodligen hade jag sett ut som en tjockpadda.
Men nytt åt nya bekymmer.
Att vara student tär på min kropp.
Hur fasen ska man hinna träna om man far 05.50 på morgon och är hemma 18.40?
Jag får inte det att gå ihop, att göra sit-up´s i mittgången på bussen är nog ingen idé, om jag inte vill gå i från Sikeå vill säga.
First we take Lycksele then we take Storuman
För ett stopp i Lycksele, där jag ska kika in min kommande praktikplats.
Sen ska jag hoppa in i en bil med han som visade mig runt.
För då ska tillsamans åka upp till Storuman, för att kika in den kliniken där.
Då kan man fundera vad det kan va bra till?
- Jo, jag har nämligen sökt jobb där.
Så det skall bli en intervju.
Man kan ju fundera hur jag tänkte när jag sökte jobb i Västerbottens inland?
Men jag vägrar gå hemma sysslolös, jag tänker inte sälja min själ till tv-shop eller våra bästa år.
Nej då bor jag hellre vars som helst, bara jag slipper det.
Då kanske ni tänker, men hur ska de gå för pojkstackarn Pelle?
- ja, han klara sig. Vi klara oss.
Livet är väl så, ibland måste man göra uppoffringar.
Nystart
Men det kanske är bra att få skriva av sig.
Skriva av sig allt man ständigt går och är förbannd över.
Sådant som tar en massa jäkla plats i huvudet på en.
Jag har inte tänkt mig någon folkstorm, den tiden är nog över.
Mina läsare försvann nog lika snabbt då jag kom hem till Sverige igen.
Men folk kanske bara läser ens blogg för att få bli irriterad.
För Oj, så många bloggar jag läser för att få bli lite sådär lagom förbannad.
Fundera hur de egentligen är skapta. Men vem är jag att dömma?
Men tydligen är jag nån att få dömma.
Har hamnat i ett dåligt stim, där jag känner att jag måste få dömma varenda en.
Och sen så är jag så tjurig så jag vägrar ge upp min tro om hur den personen är.
Detta är illa, men jag kan inte rå för det.
