SaraPs

Canada resan blir uppskjuten minst 2 veckor, just u känner jag inget, allt känns tomt i princip. Jag ville ju så gärna fara den 13, jag ville komma i väg och inte bli den som blev kvar. Men nu är jag likt förbaskat kvar och det finns inget jag kan göra åt det. Jag skickade ännu ett mail till London och sen fick jag ett svar att väntetiden på svar är 28 dagar. Det är då man känner lycka, eller inte. Känns så jävligt när jag har kanon jobb därborta och sen så tar jag mig inte in i landet än. Och det enda jag vill ha svar på är om röntgen bilderna har kommit fram, men som sagt det tar 28 dagar att få veta. Om det är någon som känner läkaren som jag vart oss, läs inte detta. : Jag kommer inom en snar framtid fundera på hur jag ska göra att han ska få igen allt detta. Det är hans fel varför jag inte kommer in i Kanada den beräknade tiden och ja, jag ska bomba ner hans hus, eller jag skulle gjort det om jag var tuff.

Så ja. Jag känner inget, så jag vill inte säga nått. Eller jo, jag hatar den nya bloggen, fan va dåligt allt blev. Ingen som läser förrutom Johanna. Det är då man ska skatta sig lycklig att hon läser fast jag brukar tvinga henne.