SaraPs

OKEJ JAG ERKÄNNER DÅ!!!!!!!! Jag saknar Snyggongen. Jag vill ju vara fin med henne ikväll och dricka massa skumpa och fnittra och äta upp allt strössel!!! Men nej, jag får ta det här. Det här är första och sista gången.

Jag berättade om min bärbaar dator att den var fin. Jag ljög, jag hatar den, jag ska kasta den på dynghövda så jag slipp se den.  Allt var frid och fröjd tills internet slutade funka på den. Det står : Nätverkskortet är borta! Men hallå!? Jag vet inte ens vars ett nätverkskort sitter eller hur det ser ut.  Jag blir så upprörd, saker ska funka på en gång, annars betyder det otur till max! Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag känner knappt någon som kan fixa datorer. Eller jag känner ju, men jag tycker det är så jobbigt att prata med folk och bjuda hit dem. Då måste jag vara trevlig och låtsa att jag fattar och skratta till massa dataskämt. Jag klarar inte av det! Sen så hoppas man vid sin gud att dem ska fara hem, men då ska dem förstå sitta och klaga på vad man har köpt för dator : Nejmen har inte du det? Det måste du ju fixa. Denna dator fick då inte bra testbetyg. And so on.
Jag kanske ska klara mig utan internet. Nej, jag ska nog lämna in den hos Daniel mot att jag kan va med Vera. Vilket jag ändå skulle kunna göra allt för! Hon håller på bli så jätte mysig, skrattar åt en. det är skoj.

Jag och pappa har spelat Guitar hero och Singstar. Jag kan inte fatta hur värdelös man är på att sjunga karaoke! Jag trodde helt seriöst ett tag att nu kommer glasen gå sönder på grund av alla otroligt falska toner. Och jag tror att ni alla som påstår att ni är duktiga på karaoke säger det bara för att ni inte har bra hörsel eller bara för att.

Jag kom på mig själv idag tänka på allt jag skulle berätta för Sara när hon kommer hem till umeå från att ha varit och utforskat Sverige. Jag kan väl inte säga att jag saknar henne, Jag saknar bara att få berätta alla mina hyss för henne och vad jag än säger så kommer hon skratat och tänka -Oj vad dum hon är. Det är skoj.

Nu ska jag gå och sörja över min dator.

Jag fick en sådan lust att ljuga för alla. Ljuga att jag är på smällen, ljuga att jag jobbar inom reklam, ljuga att jag är modell. Ja allt, bara det skulle låta häftigt, så att folk skulle bli avundsjuka, ja nått som andra skulle vilja va! Nu höll jag på skriva, nått som någon annan skulle vilja ha. Same shit but diffrent betydelse ;P Men tänk att få ljuga ihop ett liv och marknadsföra det till någon, undra om den skulle bli jätte besviken på ens riktiga jag? Eller skulle den säga : wow!

Nu sitter jag med min nya fina bärbara dator och kan skriva blogg vart som helst ; Sara från toaletten, Sara naken i duschen, Sara ätande i sängen. Yes you name it! Nu kan ni få mig vart som helst i från. Undra om funderingarna är dem samma ? Undra om funderingarna blir annars om jag skriver när jag sitter på toan? Jisses, detta måste jag utforksa!

Jag har jobbat som ett svin. eller nu ljög jag. Jag har jobbat många dagar, men inte som ett svin. Mitt jobb är lungt. Jag bakar, går på promenader, är frisör och massa mer.

Förövrigt har jag page nu. Min frisör sa att jag hade snygg nacke! Jag tycker det låter skoj - Snygg Nacke du har.
- Eh, okej!  Synd att jag inte ser den varje dag!
Och det slog mig när jag satt i frisörstolen ; Oj vad sunkig man ser ut när man sitter där. Mascaran rinner och man blir lite svart runt öga, Man ser sin fantastika jätte ovårdade hy. Man ser alla fel i en frisörstol. Därför ska man nog inte prova kläder samma dag som ett frisör besök. Först får man chocken att man ser ofräsch ut och sen inser man att man inte passar i kläder, allt sitter för trångt, man känner sig som en palt. Det värsta som skulle kunna hända på detta är att man får igen sitt Iq-test Och resultatet lyder : P U C K O

Plus grader ute, och jag som skrev till mina släktnigar i Usa att vi hade jätte kallt och mycket snö. Detta tyder ju på att jag ständigt ska överdriva och tro att Sverige är så himla bra.
Jag ska flytta ihop med en rik man, han ska försörja mig med hans jobb som ishockey stjärna i NHL. Vi bor i ett stort hus i Canada, och givetvis har jag inte behövt betala nått, för han gillar ju mig så mycket. Det enda jag gör om dagarna är att plugga till SSK och tar det chill. På kvällarna är jag en god flickvän och ser på hans matcher och är för övrigt väldigt snygg i alla mina märkeskläder. Sen när jag är färdig utbildad jobbar jag 50% på nått jätte skojigt jobb och 40 % av tiden så jobbar jag på ett annat jätte skojigt jobb, och dem 10 % som är kvar så är jag med min man och vi har grillfest för våra kompisar som är också världskända. Jag är verkligen lycklig med mitt nya liv i Canada, och varje år reser vi till nya länder och blir bruna som pepparkakor och gör massa äventyrliga saker som jag annars aldrig hade vågat. Sen så när vi blir mogna så skaffar vi barn som är utomordenligt duktiga barn, dem bråkar aldrig och lyssnar ständigt till deras mor. Barnen blir smarta och lider inte av några bekymmer. Vid den här tiden har jag och min superkända man skaffat en fin stuga i Sverige. Som skulle kallats i sverige; ett Slott.
Alla är avundsjuka på mig, men mina andra rika vänner finner mig som alla andra. Men alla svenssons tycker att jag har blivit alldeles för pengakåt. Men jag klagar inte, för jag skänker varje år massa pengar till barnen som lider. Jag främjar forskningen för HIV. Jag har alltid massa kloka ord att säga, alla vill va som jag. Jag har vid detta tillfället skrivit en egen bok : Flickan som flyttade till storstan.
Alla köper min bok, alla gillar den. Mina gamla vänner från Sverige vill nu helt plötsligt bli vän med mig, men om de ej lyckas så pratar de skit om mig i tidningarna för att få lite extra pengar. Men mig kvittar det, för jag vet att de är avundsjuka. Jag dör med ett leende på läpparna.

OJ, vilken historia!

Sitter och lyssnar på Amanda Jenssen. Tjejen kan sin grej, eller hon är sin egen grej. Det är nog det som gör henne så bra, hon är speciell och har ett eget sound. Kör sin egen grej, låter inte som alla andra. Det är nog så man blir känd nuförtiden. Se bara på Håkan Hellström han kan ju inte ens ta en enda ton, men han är ändå så jätte bara, och han gör sin egen grej. Sen satt jag och funderade, sitter artister och lyssnar på sig själv och tänker : Alltså fy fan vad jag kan!!! Jag är så satans bra!
Gör man det som artist? Tycker man ens om att höra sin röst? borde man inte bli jätte less och höra på sin sång hela tiden? Lyssnar man på sina egna skivor? Om man gör det, så borde det kanske ha gått till överdrift. Jag menar inte att man inte ska tycka om sig själv, Självklart ska man tycka att det man gör är bra. Men det kanske blir överdrivet om man spelar sin egen skiva på festen. Fast man kanske inte gör det? Jag bara funderade. Men om man gör det kanske man ska fundera på om man är Histrioniker eller narsist.

Jag är mätt, som vanligt. Varför slutar man inte när man känner sig behagligt mätt? Nä då fortsätter man å proppar i sig och tänker jag är ju inte riktigt mätt. Jag var hos sara och gräddade våfflor i tisdag. Vi slutade inte äta förrens jag fick magknip och va tvungen att sitta på toaletten. Det gör jag inte om, alltså äta för mycket våfflor. Man blir inte så trevlig. Sara var så skojig, jag orkar inte ens förklara. För då kommer ni inse att vi är lite annorlunda.
Sara ska komma imorgon bara för att hon gillar min mammas grytor med svamp i. men jag dömer inte henne, maten är det enda man lever för. Jag ljuger inte! för man kan inte leva länge utan mat, men nästan allt annat kan man leva utan. Eller syre måste man ju ha. Men nästan allt annat kan man klara sig utan. Men om man inte ätit på flera timmar blir man arg och ingen vill vara i ens närhet. Så snälla sluta inte äta, det är inte värt det. Man tappar både kilon och vänner.

Sen så betyder blogg: Att vara delad. Skriva om dagens händelser, skriva egna åsikter och saker som berör en.
Bra förklaring.

 Vi har försökt. Inte har det blivit billigare! Vilket jäkla sätt!

Jag lyssnar på en låt som säger att om man köper ett mjölkpaket så är man ensam och då får man skrika.
Då borde jag ju skrika varje gång jag är på affärn. För först och främst köper jag aldrig mjölk, och om jag köper mjölk så köper jag ett paket mjölk för att kunna steka palt i. Så jag borde ju skrika för att jag inte har mjölk i min vagn? Betyder det att man är jätte ensam? eller betyder det bara att man väljer vad man vill? Shit? Detta är kanske ett bevis på att jag är ensam? Eller jag vet ju att jag är ensam i lägenheten. jag vet att det bara är jag där, för jag har valt att bo där ensam. Så jag borde kanske inte skrika, för det var mitt egna val? Oj vad mycket tankar om ensamheten. Ensamheten är bra, för då kan man göra allt som man annars inte kan. jag kan äta vad jag vill, jag kan äta i soffa, jag kan gå naken i lägenheten, jag kan kissa med dörren öppen, Jag kan sjunga barnvisor, Jag kan storlipa till greys anatomy och jag kan prata med mig själv och kommentera filmer. Så det kanske är värt det?! Jag kan göra mycket. För man är ju inte helt ensam. För på skolan finns det ju folk som man kan säga hej till. Nejmen seriöst, jag har vänner.  Så bli inte orolig. Jag bara analyserar mitt liv.

jag måste hitta på nått. Jag tror jag ska göra nått helt annorlunda. Jag ska göra det annorlunda och helt ensam. Och bevisa för alla att jag kan. Jag kan, för jag vågar. Okej, jag ljög. Jag kan och jag vill. Men jag vågar inte göra det, för jag vill inte göra nått som kan misslyckats. Man ska göra saker som man vet funkar, så man inte står med grisen i handen. Öh? Grisen i handen? Varför säger jag så? Vars kommer grisen i från? Eller jag vet vars grisen kommer i från. emn varför pratar jag om grisar?

Låt mig hitta på nått. Snart är skolan avklarad. Funderationer går om jag ska fara någon annanstans och plugga. Men jag är så rädd att lämna mitt trygga liv. Jag vill inte va ensam i en helt ny stad. För tänk om man inte får vänner. Då är man ju helt ensam. Ensamaste i världen.Men då säger alla - Sara du har ju så lätt med folk.
Kanske jag har? Men tänk om jag hamnar med störda männsikor? Då blir jag ju ensam med massa störda? Jag har svårt att umgås med störda människor. Visst man kan ju inte tänka såhär, för då tar man sig ingen vart. Och jag tror att jag måste göra ett miljöombyte. Då kanske detta är steget? För vem vet om man inte testat? Man kan ju inte bara tro att allt ska gå åt helvete.

SaraP ensam i mörkret, i ett hus med folk. Då borde man inte vara ensam?Hejdå

Jag har länge vilja skriva detta, men har aldrig vågat på grund av att det är ett ganska djupt ämne. Och jag vet att det är många av er där ute som kommer ta illa upp och kommentera att jag är gammel modig och tråkig. Men fine då får jag leva med det, men jag tänker tala om sanningen nu. Nu ska jag face det ( Förlåt Petra att jag tog in lite englska ord). Håll i er i stolarna och läs och förstå vad jag menar, för jag vet att i slutändan har jag rätt, fråga Saram om inte annat, eller min Mamma! här har ni min version av sanningen:

Det verkar vara väldigt populärt att man skriver till sina vänner att man älskar dem, man älskar dem så mycket. Man skriver det hela tiden på apberget( eller någon annanstans), Man vill visa alla att man älskar sina vänner, man ger dem hjärtan, skriver att dem är bäst. Men dem här vännerna vågar inte ´säga det till varandra öga mot öga. Men det som är ännu värre är att detta ordet älskar har tappat sin innerbörd, alla säger det till alla. Är det något fint att hör att någon älskar en nu förtiden? Men tiden går med vännen, och man gillar inte varandra längre, man vill inte va med vännen man älskade Såååååå djupt. Det jag vill få fram är att vi gillar våra vänner mycket, Men att älskar är ett otroligt starkt ord. Jag kan slå vad om att vissa som läser detta har sagt att dem älskar en vän, men vännen är inte en vän längre. Så jag vill påstå att många som skriver att dem älskar sina vänner inte ens säger att dem älskar sina föräldrar sådär mycket som till sina vänner som dem kännt ett år kanske? Borde inte det vara mer logiskt att säga det till sina föräldrar som ändå har gjort den man är idag? Borde inte det vara rimligare? Så snälla sluta vara så fjaskiga. Tänk över det ni skriver, vi alla andra är så jävla lessa på att läsa offentligt att ni älskar varandra. om ni älskar varandra så otroligt mycket säg det i det verkliga livet, så jag och alla andra slipper spy varje gång vi l'äser det!

JIHO, äntligen, äntligen fick jag fram detta. Bara för jag skriver detta betyder det inte att jag inte gillar mina vänner. Tvärt om jag gillar dem jätte mycket. Men jag visar gärna inte hela jävla umeå det! Är mycket bättre att visa det i omtanke. Som att jag sa till SaraM igår att hon va så skojig, hon vart generad.!

Jag är hemma i Granö. Min dysmenorré tar livet av mig!

 - I en annan värld, med samme vän