Konsten att städa
Det börjar ganska så bra, jag trycker in massa saker i garderoben,
det som inte rymms kastas i tvättkorgen ( även fast det är rent )
Sakerna jag är less på bär jag in till något annat rum i huset eller under sängen.
Sen hittar man ju alltid något skoj så då fördriver jag tiden med det i 20 min.
Börjar alltid dammsuga fast det egentligen inte bör gå, på grund av allt på golvet.
Men på något sätt blir det ju bra resultat, ett resultat mamma väntat på i 4 månader.
Fast nu har jag egen lägenhet och det tycks gå bättre att städa där.
Men flickrummet kommer alltid va en pina att städa.
Har tappat min arbetsglädjen längs vägen.
Vars försvann den och varför finns det bara en
men ack så underbar jämnårig att jobba med?
Shook me all night long!
- Åh, vilka fina örhängen du har!
- nejmen Tack!
- Vars har du köpt dem?
- På dollar store faktiskt.
- Ja, jag tyckte väk att de såg billiga ut!
Jag gillar, när folk säger sådana där saker till mig.
Jag klarar av att ta det, men hur kan man tänka sig att säga något sådant?
Eller den här godingen
Några pojkar stod och pratade om bröstförstoringar och jag tittade ned på mina bröst.
Då säger den ena mannen
- Ja, jag Ser ju att du inte lagt ned pengar på dina bröst.
Haha, va otippat sagt och ack så sant!
Annars så jobbar jag och stå i och jag känner för varje dag
- Jag vill faktiskt inte bo i Lycksele.
Och jag kan bara tacka gudarna att Snyggongen också bor där,
Annars hade jag grävt ned mig alldeles för länge sedan.
Men min tid kommer också då jag finner en stad där jag trivs.
