SaraPs

- Snygga stingtrosor du har!
- Öh, jag har inte stingtrosor på mig.
- Eh jaha. Vad har du då?

Nu kan vi snacka om att vara i en annan värld.
Eller är mitt ass så stort så att det såg ut att jag hade string?

Jag var hos en människa för ett tag sen och lånade datorn och när jag sökte youtube så kom det upp youporn istället. Jag visste inte riktigt om jag skulle göra en scen av det och reta denna människa eller bara låta det vara i det tysta.
Vad tror ni jag gjorde?

If you kiss me I will do nothing
You can do what you like to please me
I have a choice so I threw you away
You stood there are asked me to stay

What's a girl to do?
I was mixed up so confused
What did I just say
What did she just say
I will regret this every day

Jag fick inte jobbet som undersköterska på Dragonens Hälsocentral. Och ja, jag blev besviken och jag som hade sagt till alla
- Jamen det gör inget om jag inte får jobbet, jag ser det bara som ett plus att de interjuvade mig.
Och ja, det kanske var en lögn. Självklart ville jag ha jobbet som själva fan och självklart hade jag hoppats på det, det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar ens kropp.
Jag hann inte mer än att vara arg i några timmar, då ringer Maria på bemanningen och frågar om jag ville ha ett vickariat på Tryggebo till April. Jag tackade ja. Hur slutade det så här?

Jag har vart hemma själv sen igår kväll och vilket helvete!

• Signe och Janne bråkade i min säng
• Betty låg och åt i mitt rum
• Tikka spydde upp all mat jag gav henne
• Direkt jag rörde fötterna i natt så hoppade Janne på mig.

Jag var och sprang igår och det är idag jag förstår varför jag inte tränat på några månader, träningsvärken smärtar.
Är ensam hemma tills imorgon, vad ska jag göra med all död tid? Granö blir sig aldrig lik utan Johanna.
Och jag saknar Kanada och dess partyliv
Jag hatar Granös dötid.
Jag hatar mitt omdömme

Jag vill se dom
där skyarna igen
jag vill försöka igen
den här gången
den här gången
kanske världen förstår oss

Jag pratade med en väldigt snäll kille en gång, Han hade väl inte utseendet med sig men ack så snäll. Pratade med honom ett tag och han höll med om allt man sa och lyssnade fullt ut. Efter ett tag gick jag till baren och där fann jag en kille, kanske inte den direkt vackraste heller men känd som en bad boy, inte snäll, lyssnar inte direkt men ack så spännande. Den snälle killen kommer tillbaka och den bad boyen ber han fara och flyga och den snälle gör det och där står jag som ett svin, jag försökte finna tillbaka den snälle, men det var kört och självklart säger den snälle något alldeles för snällt.
- Ha en bra kväll Sara! Jag önskar dig all Lycka.
Och kvar står man med svinet och försöker intala sig att detta är det bästa, det bästa som kan hända en. Men sen finner den en snyggare och man är glömd.

Varför är det så att de som håller ens hår när man spyr aldrig kommer att komma till och det kommer att ta år innans den får ett förhållande och när de får ett förhållande är det med tjejen som valde den där bad boyen först. Varför kan vi inte lära oss att se det bra först? Behöver man verkligen den där spänningen?

Eller är det bara jag som tycker att det är så här?

Jag ska till in till Vindeln idag. Ska hämta mitt schema och beställa en klipp och färg tid. För detta året är året då jag unnar mig själv saker, om jag vill ha massage så ska jag ha massage. Om jag inte unnar mig själv något vem skall då unna mig nått?

Jag vill flytta, jag vill ha en lägenhet, jag vill inreda och jag vill ha pengar. Men man kan tydligen inte få allt här i livet. Men att flytta till en egen lägenhet igen vore guldvärt. Men min tid kommer också, Försöker jag i alla fall intala mig.

Jag har insett om man skall ha en blogg som funkar och med många läsare måste man
- Skriva om mode
- Ha barn och vara ung
- Ha en dödlig sjukdom
- Vara rolig och göra narr om sig själv och gärna dra in sex i bilden.

Men vad händer med sånna som jag. Jag gillar inte mode, jag vill inte ha barn än och en dödlig sjukdom känns inte som om jag skulle vilja ha. Och det där med att vara rolig är en svår konst.

Vi var så unga och vi kunde inte säga stopp 
Fast världen föll som ett korthus
när vi försökte klättra opp 
Och vi fick aldrig säga hur vi älskade
varandra
som bara vänner gör

Jag fick ett vikariat idag. På ett demensboende. Det var inte så här mitt liv skulle bli, jag skulle jobba med nått skoj, jag skulle springa i korridorerna för att rädda folks liv. Nu ska jag jobba med dementa i en månad. Fast jag kan ju det där, jag vet hur man gör, 4 år inom yrket. Men jag behöver nån utmaning. Kanske skulle jag ha stannat i kanada?

I fredas var jag på hotelle och skakade loss. Inget har ändrats sen i somras jag for, alla har sina givna platser. Kvällen slutar alltid som många kvällar förr. Vissa hade inte ens märkt att jag vart borta i över ett halvår. Då tackar jag att spriten fanns i kroppen för annars hade jag kännt bitterheten i hela kroppen och kvällen hade vart förtstörd.
Jag hamnade på en efterfest och jag kan lova er att Paulsson the partypingla inte infanns, hon var nog kvar i Kanada. Nej jag tjurade och satt i soffan och pratade med några bröder om livet i sin enkelhet.

Nu kanske någon tror att jag är bitter och ja det är jag idag. Men det kommer att ändra på sig.


Jag vill ha sommarn tillbaka.